Det är något visst med att gå på gamla vägar som inte har blivit rätade, som slingrar sig mellan gårdan och gärden.
En gammal gärdsgård påminner om svunna tider, ett gammalt hantverk som inte många kan idag.
Och vi klagade verkligen inte på utsikten. Straxt bortom vassen till höger bor mina föräldrar, där är jag uppvuxen och bortom där bor vi numera. Har inte ångrat mig en sekund att vi byggde hus här nere.
Idag rockar vi sockorna här hemma. Ett enkelt sätt att visa att alla är värda lika mycket. Och bära något vitt idag med, för att visa vårt stöd för alla föräldrar som har ett barn i himmeln som aldrig fick chansen med ett liv här.
Ta hang om er och era nära och kära!
Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar